Axelsson. …….patetiskt, jag är en av de som
Lider av kronisk värk, jag har varit inne i vårdapparaten sedan 20 år tillbaka, och det är inte för att det är kul som jag har varit sjukskriven när själen ätits upp av värken.
Jag vet hur lätt det är att få hjälp mot något som inte syns, och att vänta 2 1/2 år på en steloperation för att försöka få bukt med värken.
Jag vet hur det är att vilja leva, men inse att det är omöjligt om värken äter upp en.
Jag vet hur det är att inte kunna jobba, trots att man äter mängder med starka värktabletter och barnen får klara sig utan livets nödtorft.
Jag vet hur det känns att från frisk medelinkomsttagare bli en utblottad fattig människa med hela livet slaget i spillror.
Jag har lyckats att jobba den mesta tiden av mitt liv, och du Axelsson kan inte ha en aning om hur mycket det har kostat, INGEN skulle välja pengar före hälsa, men med en stelopererad rygg, höftledsproteser, artros i knän, diskbråck och allmänt sliten kropp kanske det aldrig kommer att bli frisk igen. ….
OM man inte kan jobba pga sjukdom, SKALL man kunna få hjälp både med att bota eller lindra sjukdomen, men också med att överleva ekonomiskt.
Jag kommer att fortsätta kämpa, slita med mitt tunga jobb och svåra värk, för min kraft är slut och det finns ingen hjälp längre att få från samhället som jag har plikttroget slitit för…….orkar bara en dag i taget, och jag lovar dig. …..det är inget liv.
